Rubrik

MIN FÖRSTA SOMMARTURNÉ 1952!

CoolDet var sommaren 1952, jag hade konfirmerats och med allt vad det innebar. Jag var ofta ute och sjöng och spelade gitarr. Men den här sommaren skulle bli annorlunda, mycket mycket annorlunda. Jag hade sjungit i Hagfors Folkets Park den helgen,

Den 10 juni fick jag följa med en familj till Munkfors. Det var Cyklon Persson och hans fru Greta. De körde runt i folkparkerna där Cyklon Persson visade upp sin stora ryska slagbjörn Tussa. De hade hört mej sjunga och ville utöka sin varité med lite sång och musik. De hade också en flicka som kallade sej Miss Goldie, hon var nakendansös och dansade indisk tempeldans så vackert. Hon var lättklädd men absolut inte naken. Hon dansade inne i den stora björnburen och i den skulle jag också stå och sjunga och spela.

Ja då fick jag min premiärföreställning i Munkfors Folkets Park, jag sjöng Latmaskidylll, Margurite och För Ung. Träffade en jättesöt flicka där som var dotter till vaktmästaren hon hette Monica Silling. Har tänkt på henne så många gånger och undrar om hon finns i livet.

Den 1 februari 2014.

Nu i veckan som gick fick jag kontakt med Monica och hon blev jätteglad, har tänkt så mycket på mej. Nu är vi gamla och det är så kul att ha fått kontakt igen efter 62 år. Jag har ju bara en bild på Monica och hennes lillebror Bosse de är så söta. Hennes pappa var också så trevlig, vi träffades i Munkfors när Hagfors Teateramatörer var där och spelade upp våra nyårsrevyer mellan 1955-1957. Jag och min man har ju varit mycket i Munkfors senare då min mamma Judith Elfwing flyttade till Munkfors 1963. Men gårdagens kontakt med Monica var och är underbar. Vi kommer att fortsätta och jag har lovat att vi ska träffas när vi är i Värmland!Cool

Efter Munkfors följde jag med i Cyklon-Perssons Björnvarité, jag stod i den stora buren med min gitarr spelade och sjöng. Sedan dansade Miss Goldie indiskt tempeldans. Efter det hade jag gymnastikuppvisning, stod på händer -gick ner i spagat och till sist lade jag ena benet över nacken. Så var den föreställningen slut. Vi brukade ha 2-3 föreställningar per kväll och tältet var alltid fullt.

Perssons hade även två söta hundar Lilleman och Tusse som ibland slogs men det gick snart över.

När filminspelningarna i Munkfors pågick blev Persson biten av Tussa och fick besöka läkare på orten, vilken otur men det gick bra.

Vi stannade i Munkfors till den 18/6 därefter körde vi till Hallinden i Bohuslän där vi stannade tills efter midsommar. Det var otroligt att få se så många fina platser. Hallinden låg utanför Lysekil och där var det också mycket vackert, en underbar slottspark.

Efter Hallinden gick resan vidare till Uddevalla. En jättefin stad och jag har aldrig sett en så vacker Folkets Park. Det var asfalterat i parken och så rent och snyggt. Jag köpte så många vykort och klistrade in i min pärm. Vi fick tillbaka våra filmrullar, men de fotona har försvunnit efter alla år.

Efter Uddevalla skulle vi upp till Mora för flera filminspelningar med Filmbjörnen Tussa och Janne Vängmanfilmen. På vägen gick lastbilen sönder, bromsarna låste sej. Vi fick stanna i Köpmannebro. Jag och Greta plockade de första smultronen. Vi tittade på turistbåten Stockholm som kom förbi. Vi körde vidare en bit igen. Stannade i Segmon och badade, sedan fortsatte vi igen uppåt landet vi rastade mellan Malung och ett annat ställe. Vi kom till Mora klockan 11 andra dagen. Samma kväll såg vi på teater i parken. "Familjens vita får" med Liskulla Jobs, Gunvor Pontén, Carl-Olof Alm m fl. Åh vad det var vackert i Mora, så mycket att se på överallt. En massa trevliga och rara människor alla verkar vara så glada!

Så började då filminspelningarna och jag fick träffa alla skådespelarna, det var ju vara stora namn. Men det roligaste var när jag fick sitta i Adolf Jahrs knä och sjunga. Han var så mysig med sitt stora röda Vängmanskägg. Jag kommer att lägga ut mina tidningsklipp från Dalademokraten så får ni läsa om ni har tid och lust. Vi var i Mora från den 2/7 - 8/7 1952 .

Från Mora styrde vi kosan mot söder närmare bestämt till KIVIK och dess marknad På den sträckan stannade vi först hem till Hagfors och sedan till Mellerud. Vidare till ett ställe i Småland intill ån Lagan, nästa dag körde vi till Kivik.

I Kivik fick jag en vän som hette Alvy hon hade en stor trädgård och jag fick för första gången smaka bigarråer. Åh så goda de var, fick äta så mycket vi ville. När vi var här nere så fick jag se Simrishamn, Vitaby men det vackraste jag sett var i alla fall havet. En dag gick jag ut på egen promenad ner till havet, (då var alla marknadsknallar på plats och det var trångt) men herregud jag hittade inte hem till vårt tält igen. Då blev jag verkligen skiträdd.  Men någon snäll människa hjälpte mej till rätta. Kiviks marknad var ju stor även 1952. I Kivik såg jag Kappers Motorcirkus, det var kul. Där var så mycket att se, bl a en duktig buktalare mm. Massor av Zigenare och många trollkarlar inte att förglömma allt skräp som såldes.

Det kommer även att finnas tidningsklipp och bilder från Kivik som var i Svenska Dagbladet.

 

Efter KIVIK körde vi till Rabbalshede marknad, vi stannade Vid Vargön utanför Uddevalla och gjorde våra inköp. Vidare till Rabbalshede. Under den tiden var vi till Fjällbacka där vi badade i havet. Underbart.

Men se där tog min resa slut för pappa fick brev från myndigheterna att din dotter Birgitta Elfwing är inte fyllda 15 år så det är strängeligen förbjudet att hon är ute med en varité. Det blir att skicka hem henne och herr Wiktor Elffwing får böta 50:- så också Cyklon-Perssons Björnvarité. Punkt slut, jag fick åka hem men se  sluta sjunga det gör jag aldrig. Det tror jag att ni alla förstår som läser dessa rader. Vad vore livet utan sång och musik? CoolLer stort

 

Jag har aldrig varit på den marknaden sedan dess men för några år sedan var vi  nere vid Kiviks Musteri.

Slut!

Broby den 1 februari 2014

Git Elfwing-Olofsson

 

 

Det här kunde vi läsa i VF eller NWT efter Barnens Dag i Munkfors!

CYKLON-PERSSON MED FILMBJÖRNEN TUSSAS ANNONS!

Så har skrev Värmland Folkblad.

Det här stod i Kuriren den 27/7 1952

Det var kul att läsa att man blev uppskattad vid sin ringa ålder!

Det var inte lätt jag tror Georg Skarstedt var ganska skraj uppe i trädet!

Det är mycket noga med Vängmanskägget säjer Adolf Jahr!!