 |
|
|
 |
|
Fotoalbum
Här kommer lite blandade bilder från tiden med
Ulrik Wittmans Hammondsextett. Många foto har jag
fotot om för då fanns inga digitala kameror.
 Det här är ett foto från när Wittmans spelade i Lund. Tänk vad åren går, på den tiden satt ju midjan där den ska sitta.
Ibland så fick man ju posera lite för en och annan fotograf. Kommer inte ihåg namnet efter alla år.1
Här är det Lasse och Ulrik som spexar, vi hade ju alltid otroligt mycket folk framför scenen som inte
dansade. Det var jätteroligt för man fick en underbar kontakt med sin publik.
På den här bilden sjunger vi "Jämtgubben" sitter upp i Åre och fryser, han är förkyld och bara hostar och nyser. Pupliken var road av våra hattar och mössor.
Här sjunger jag Oboy oboy oboy.
Ni ser väl att "Engelska flottan har siktats vid Vinga.
Vår första affisch med Ulrik Wittmans Hammondsextett.
Min största och bästa vän Gunnar Wiklund som gick bort alldeles för tidigt. Det är tack vare Gunnar som jag hamnade i Skåne. Han bad mej göra ett provband och lämna in till Lennart Ahlbom på artistförmedlingen med dessa ord. Snälla gör som jag säjer, ingen vet hur bra du sjunger och ingen känner dej här uppe. Jag lovar dej att du har jobb inom en vecka. Jag gjorde som Gunnar bad mej. Jag ringde upp Håkan Elmqvist på Southern Mucic. Fick en tid en förmiddag. Jag sjöng in "Midnattsolen" och Alla andra får varann". Lämnade bandet till Ahlbom och det tog 3 dagar så fick jag ett telefonsamtal. Hej! Det kommer upp en kapellmästare från Kristianstad och söker en sångerska. Är du intresserd. Jag sade ja och ett par dagar senare kom Ulrik upp till Stockholm. Mitt provband låg på grammofonbolaget Decca ovh vi körde dit. Ulrik lyssnade på halva "Midnattsolen" varpå han sade:
- Ja Git, jobbet är ditt om du vill ha det. Vi körde till Fiesta och intog en middag bestående av Raggmunk och stekt fläsk, skrev ett provisoriskt kontratk och allt var klart. Det var bara en sak jag hade glömt. Jag fyllde 22 år den dagen, vilken lycka!!
Lite gammal text från Värmlands Folkblad 1952. Den sommaren konfirmerades jag och sedan följe jag med Cyklon-Persson Björnvarité. Vi träffades i Hagfors-Parken och sedani Munkfors där jag fick göra en stenkaka på Europa-Film. Det var så att Filmbjörnen "Tussa" skulle var med i en Janne Vängmanfilm. Man skulle spela in en del i värmlandsskogarna men sedan drog film-teamet vidare till Mora. Där fick jag träffa storheter som Adolf Jahrl (fick sitta i hans knä). Där vr Barbro Hjort av Ornäs och många många fler. Det var en stor upplevelse för lilla Birgitta som var bara 13 år.1
Kolla klackarna - 11 cm. Men det gick som en dans på den tiden. Idag hade man nog stått på näsan.
Här står Thore Skogman i inspelningsstudion på Cupol. Den dagen var Thore riktigt nervös, hans fru Britt låg på BB och deras dotter Maria föddes, vet inte om hon föddes samma dag.
Här är det glada tongångar och grimager speciellt på Lasse.
Vi var ett fint sammansvetsat gäng, som en enda stor familj. Vi behövde inte träna ofta. Grabbarna spelade arrangerat och jag kunde mina texter. Man körde låten 2 gånger den kvällen och sedan satt den som en smäck.
Bilden togs 160 utanför Stockholms Stadshus av fotograf Folke Ortlib på Expressen i samband med att jag vann min bil.
Mera skivfoto. Vi var alltid snyggt klädda och min kläder sydde jag själv. Brukade sitta vid symaskinen ibland om nätterna och så visboken vid sidan om och memorerade in texter.
Massor av bilder togs av oss på Flamingo i Hässleholm. En och annan blev väl perfekt tror jag.
Bilden tagen utanför Hässleholm på väg mot Tyringe. Baksidebild till vår EP-skiva.
Det här är början på min sångkarriär hos Ulrik Wittmans orkester. Premiären var den 14 oktober 1960 i Glimåkra Folkets Park.
Gunnar Wiklunds smmetsmjuka röst glömmer man aldrig. Han var alltid lika snäll och god mot alla. Hade nog kunnat ge bort rumpan om den inte suttit fast. För att inte tala om hans härliga norrländska humor.
Fortsättning på våra speldagar som var många men oj så trevliga. Vi har fortfarnade publikrekord på några ställen.
Vi spelade som mest 23 kvällar en månad då var man ganska sliten i halsen.
Ja här kommer sista sidan med Ulrik Wittmans. Den 4 januari 1963 köpte vi orkestern av Ulrik Wittman. Eftersom vi var sex kvar blev det lätt med namnet den första generationen WIZEX.
Mer infoGilla
| |
|